Mitt biår 2010

Biåret 2010. (Myrsyrabehandling längst ner)

Mitt Biår vid Sörmlandskusten

Text o foto: Thomas Rafstedt Ur Gadden 2010 nr 6

Som vanligt var mitt biår ovanligt, kanske mer ovanligt än normalt ovanligt. Vart har alla normala år tagit vägen? Förra årets Mitt Biår slutade jag med – Nu blir det spännande att se hur de klarar vintern med den blandning av foder de har i yngelrummen.

Hösten 2009 invintrade jag ett par hundra samhällen och de verkade starka och bra men redan då kunde jag se att vissa problem skulle kunna dyka upp. Under hösten hade bina dragit in blad-, ljung- och en del cementhonung och i vissa bigårdar gick det inte att fodra nästan någonting för kuporna var fulla med denna honung. Eftersom jag har Dadantformat i yngelrummen har jag inte möjlighet att byta mer än ett mindre antal ramar. De nya jag satte in var mellanväggar vilka bina inte ville bygga ut eftersom de hade utbyggda att fylla på. Jag fick en pall socker över.

Vintern blev, som vi alla minns, en tuff sådan med kyla och snö från Lucia men i slutet på mars försvinner den, som den brukar, fastän temperaturerna fortfarande är blygsamma. Vid påsken i början av april är det varmt och vid genomgången av bigårdarna är drygt 60 samhällen döda med mycket foder kvar och ett 40-tal är svaga. Massor av döda bin på bottnarna men tack vare högbottnarna och ventilation bak i universalbottnarna har inga samhällen kvävts. På rasparningsplatsen är alla samhällena utslagna liksom i depåbigården för drönarmaterial till parningsstationen. I dessa samhällen hade jag inte skurit ut drönare under försommaren eftersom jag ville ta till vara på drönarna. Dom hade dock behandlats med myr- och oxalsyra. I mitten av april går isen och fläckar av snö finns kvar i skogen och i nordsluttningarna. I början av maj blommar sälg och vitsippor och en del dagar är varma och sköna. Dödligheten fortsätter och fler av de svaga samhällena tynar bort. Det hjälper inte att göra som jag brukar, att sätta svaga samhällen ovanpå starka med spärrgaller mellan, de dör ändå.

I mitten av maj blir det varmt och gott, maskrosor blommar liksom slån, körsbär och hägg och skattlådor sätts på. Juni blir vädermässigt en tråkig bimånad och i mitten av juni tar försommardraget slut och med det min förhoppning att åtminstone få någon honungsskörd.

Slutresultatet blev att hälften av samhällena dog men de som klarade av denna tuffa vinter och vår var nu starka och fina.

I slutet av juni börjar vitklövern blomma och under 3 veckor i juli är det en enorm vitklöverblomning och temperaturer på mellan 25-30 grader. Och bina drar, och drar, och drar. Det gäller att sätta på skattlådor hela tiden så skattlådelagret tar nästan slut. Jag har bara kvar hälften av mina samhällen men de drar en dubbel normalskörd så slutresultatet blir en normal skörd! Bina fyller även yngelrummen med honung och drottningen har bara några dm2 att arbeta på. Ändå svärmar de inte! Efter de varma veckorna i juli tar regnet över och i princip är draget nu slut.

Säsongen blir lång och utdragen. Skattning och slungning är inte färdig förrän i mitten av september och bina får behålla mycket av honungen de dragit in i yngelrummen.  Drottningodlingen blir också förskjuten och drottningbyten håller jag på med till början av oktober, med lyckat resultat. Det är enkelt att byta drottningarna så här sent när man väl hittar dom. Drottningarna är nu nedbantade och kan gå var som helst i kupan. Parningarna i juli gick mycket bra både på parningsstationerna och på parningsplatserna.

                                                                                                                     

Avbytare

Säsongen blev extra lång eftersom jag kroknade några veckor under den mest hektiska tiden och som biodlare är man i sådana lägen väldigt ensam. Slungningen har jag anställd personal till, men skattning och bigårdsarbeten krävs en biodlare för att genomföra. Inom jordbruket finns avbytarsystem och något liknande skulle behövas inom biodlingen också. I det läget där jag inte kunde jobba var jag beredd att betala mycket bra för en sådan tjänst. Jag hade planer att ta hem skörden på släde men lyckades ändå innan snön kom.

 

Varför dog bina?

Förmodligen en serie omständigheter men kylan och snön tror jag inte hade någon större betydelse.

Höstdraget med blad- och cementhonung.

Varroa och virus.

Kan oxalsyran vara en bidragande orsak? Bina satt inne under mycket lång tid. En yrkesbiodlare i grannskapet som behandlar med apistan hade bara ett fåtal vinterförluster.

Vid en bigård hade man under vintern gallrat skogen runt en bigård – samtliga samhällen döda.

Kustläge, bara någon km från havet, gjorde att flera bigårdar hade svaga samhällen där en del aldrig kom igång.

Några samhällen med möss.

Några samhällen attackerade av spettar.

Några samhällen knuffades omkull av älg.

                                           

Fortsatt varroabekämpning

Under våren var jag beredd att lägga ner hela biodlingsverksamheten. Det är inte hållbart att fortsätta med en försörjning där fötterna varje år rycks undan, men…. jag har beslutat fortsätta och intensifiera varroabekämpningen, som jag tror är den största orsaken till dödligheten. Skära drönare på försommaren, myrsyrabehandla en gång efter en tidig slutskörd och en gång efter invintringen samt oxalsyrebehandla när de är yngelfria, det får bli grundkonceptet i min ekologiska biodling men därutöver, och kanske viktigast, är att avla på friska bin. Att få fram bin med hög utrensning, inget kalkyngel och ingen Nosema tror jag är primärt.

 

Utrensning

Alla avelssamhällen testas på utrensning och för att de ska få godkänt måste utrensningen vara minst 80 % på 48 timmar (helst 24 timmar). Det här är ett ganska tidsödande arbete men under försommaren är biarbetena ju inte så omfattande och det är då det här arbetet görs. Jag gjorde en liten test för att minska resorna till bigårdarna genom att ha redan frysta yngelbitar med mig när jag skar ut i samhällen och kunde på så sätt byta direkt, precis som jag hört ”de stora pojkarna” göra i Frankrike, Danmark och Tyskland. Experimentet gick till så att jag tog frysta bitar från det egna samhället samt frysta bitar från andra samhällen och satte in för att se om det fungerade lika bra på bägge. Något förvånad blev jag när jag läste av resultatet och fann att bina, i det 10-tal samhällen jag testade på detta sätt, rensat ut det främmande frysta ynglet dubbelt så fort som sitt eget. Så det får bli flytande kväve eller något annat nästa år för att minimera resorna och vara säker på resultatet.

 

Hur ser det ut nu efter invintringen?

Samhällena verkar starka och fina och antalet nedfallna kvalster i samhällena efter oxalsyran är mycket litet, bara någon enstaka här och var. Kanske har den hårda utgallringen under vintern lett till mer varroa- och virustoleranta bin. Mussäkrade, bra bigårdslägen då jag plockat bort bigårdar med halvdanna lägen, mycket foder och nya drottningar i många samhällen. Vad kan då gå fel???? Svaret får du till julen 2011.

 

Juli var varm och vitklövern hade en fantastisk blomning och gav massor med honung.

Myrsyrabehandling

Mitt biår

Text Peter Schneider. Foto Thomas Rafstedt

Ur Gadden 2010 nr 6

Hur vintern var kommer ni väl ihåg, så den hoppar vi över och glömmer. Under vintern bestämde sig Tobias, min son och andra halvan i vår biodling, att flytta till Oslo och han har nu fått barn där. När sen 70 av 120 avläggare också hade lämnat biodlingen för att hamna i komposten ångrade jag att jag hade tagit tjänstledigt från mitt vanliga jobb för att helt ägna mig åt bina. Att ta hand om 70 döda samhällen är ett deprimerande elände! 3-4 Dadant var allt för svagt denna vinter. När sedan maj blev kall och regnig funderade jag på att dela ut tidningar. Inte hjälpte det att andra sonen Mattias, vår marknadschef, påpekade att jag varje år före midsommar siar om att det nog inte blir någon honung, för i år verkade det vara helt sant! – Det blev sen 71 kg i snitt med flera toppar på 120 kg. Den biodynamiska metoden passar oss bra, årets skörd är ”under omställning till Demeter”.

Thomas Rafstedt har skrivit om metoden i Gadden nr. 2-2009. En artikel som beskriver huvuddragen i demeterbiodling finns på biodynamisk.se

Av Günter Friedmann, som höll kurserna i biodynamisk biodling i Järna, har vi också övertagit de två långtidsmyrsyrebehandlingarna i augusti. Här kommer en beskrivning.

Fördunstaren vi använder är en Nassenheider, den senaste modellen med två av varandra oberoende vekar. Det gör avdunstningen jämn, utan påverkan av yttertemperaturen eller om det finns yngel i samhället eller ej. Den ena veken sätts i själva avdunstaren och suger ut myrsyran så den droppar på nästa veke, som är en duk som ligger på ramarna med plast under. Den blöta fläcken myrsyra blir större ju kallare det är då avdunstningsytan ökar och tvärt om. Det medföljer tre olika vekar. Günter rekommenderar att alltid använd den största.  Till den liggande veken följer en duk som skall klippas till 10 cm mindre än yngellådans innermått. Plasten som skall ligga under får man fixa själv, 10 mm större än duken. Plast och duk har jag häftat ihop, det underlättar, särskilt om det blåser. Vi använder 85% myrsyra vid bägge behandlingarna, Nassenheider rekommenderar 65%. Slutskattning tidigt i augusti, så att vinterbina slipper varroa under yngelstadiet. Efter 10 dagar tar jag bort Nassenheidern och ger foder. Direkt efter fodringen får de en andra omgång med myrsyra. Om det blir mycket nedfall vid andra behandlingen blir det oxalsyra i oktober. Eller en tredje myrsyra i september för att rensa från reinvasion. Efter en så grundlig höstbehandling skippar jag drönarutskärning som allmän åtgärd på våren. Jag river lite på prov i drönaryngel och skär vid behov.

Komplettering till Peter Scneiders inlägg om myrsyrabehandling. Klarar drottningarna den 85-procentiga myrsyran från fördunstaren?

Jag deltog också på den biodynamiska kursen i Järna 2009 och blev, liksom Peter Schneider, intresserad av den varroabehandling som Günther Friedman gör med 85-procentig myrsyra och Nassenheiderfördunstaren. Men jag kom aldrig till skott med att prova 2009 eftersom jag inte ville/visste hur jag skulle hantera den koncentrerade myrsyran. När Peter visade mig hur man kan arbeta med den utan några större risker bestämde jag mig för att genomföra en behandling på alla samhällen nu i höstas. Jag kom igång ganska sent, i slutet av augusti. På mindre än en timme behandlades en bigård på 10 samhällen.

I slutet av september gjorde jag en stor del av mina drottningbyten och då var det naturligtvis spännande att se hur det gått med drottningarna efter myrsyrabehandlingen. Jag gjorde ett 40-tal byten och hittade drottningar som skulle bytas ut i alla samhällen varför oron för drottningfall vid behandling med myrsyra på det här sättet stillades. Jag tror risken är större vid behandling med wettexduk och 65-procentig myrsyra. Ofta brusar då bina kraftigt när de överraskas av syran från wettexduken som läggs ovanpå ramarna.

Thomas Rafstedt                 

Myrsyrabehandling med 85% myrsyra och Nassenheiderfördunstare. Behandlingen görs efter en tidig slutskattning i början av augusti.
Hej!
Prova att göra en egen hemsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS