Mitt biår 2014

Det blev brist på sorthonung i år. Endast linden gav så det räckte till nyslungad lindhonung på marknaden.

Mitt biår 2014

Mitt biår vid Sörmlandskusten

Thomas Rafstedt

De första anteckningarna ur min dagbok från i år var - december (2013) snöfri och varm, januari lite snö och några minusgrader, februari varm och snöfri. I slutet av februari närmast vår. Det här återkommer jag till senare.

Första halvan av mars var varm medan andra halvan blev kallare. Så här höll det på och pendlade mellan kyla och värme fram till mitten av maj då värmen gör att försommarblomningen blir intensiv men kortvarig. Väderpendlingen fortsätter under juni men under juli börjar den riktiga sommaren under lång tid med höga temperaturer med över 30 grader, badvarmt och torka. Inte förrän i början av augusti kommer det lite regn. Mitt biår blir väldigt utdraget och det känns som det inte är slut än. Sista slungningen gör jag i slutet av oktober.

Bina gjorde sitt bästa och skörden blev ”normal”, dvs. jag får tillräckligt för att klara mig till nästa säsong. Ljungen torkade bort och bladhonungen lyste med sin frånvaro. Lind blev det lite av så jag klarar marknaderna.

 Hur gick övervintringen?

De flesta samhällena klarade sig. Däremot dog ett samhälle som var mycket starkt och med massor av yngel sent på hösten. Efter vintern låg alla bina i en stor hög utanför kupan. Vad hände? Rikligt med foder kvar. Blev det för mycket ungbin under det sena draget av bladhonung utan något pollen?

Ett ganska stort antal samhällen hade pucklande drottningar men var starka med mycket bin. Försök att rädda dem med först äggram och sedan komplettera med yngelramar fungerar inte. De kan återhämta sig med ganska mycket arbete men ger ingen skörd. Vikten av att ha reservdrottningar på våren har jag skrivit om tidigare men jag kommer tydligen aldrig till skott själv.   

 Hur fort kan det gå?

Från full fart, superkraftiga samhällen i juli till vinglösa bin och utslagna samhällen.

Den allvarligast drabbade bigården behandlade jag med oxalsyrefördunstare i början av november 2013. Nedfallet av kvalster i samtliga samhällen var lågt, i hälften inget alls. Efter vintern var samhällena starka eller t.o.m. mycket starka. Jag skar drönare endast vid ett tillfälle i maj. Alla samhällen gav en hyfsad skörd på 40-50 kg. Några 70-80 kg. I början av september är samhällena fortfarande starka men vinglösa bin dyker upp här och var tillsammans med hål i yngelkakorna och säckyngel. Vid oxalsyrebehandlingen i början av november är ett samhälle helt bitomt, naturligtvis det starkaste och bästa. Resten av samhällena är så svaga att de knappast kommer att överleva vintern. I anslutning till bigården finns en stor myrstack och dödsstöten för de svaga samhällena var nog attacker av myrorna – massor av dem hade dränkt sig i foderlådorna. Normalt måste jag bevaka den här bigården på våren för att förebygga myrangrepp men på hösten har det aldrig varit några problem. Bigården står vid en mjölkgård med mycket betes- och hagmarker. Bekämpningsmedel används inte inom hela binas flygområde. Inga andra bigårdar finns i närheten, förutom mina egna.

 Den här bigården är den mest extrema men liknande tendenser till försvagade samhällen finns i flera bigårdar. I en bigård dyker vinglösa bin upp redan i slutet av maj och en del har då säckyngel. Skörden från dessa samhällen blir 0-20 kg medan grannsamhällena har dragit över 80 kg. I några bigårdar finns det kupor utan några bin alls. När virusinfektionen gått så långt som att man kan se vinglösa bin, om än få, är samhället redan förlorat verkar det som.

 Vad kan jag dra för slutsatser av det här?

Jag kontrollerar kvalsternedfallet i samtliga samhällen men det är tydligen riskabelt att vaggas in i trygghet av ett lågt nedfall på hösten. Speciellt om hösten är lång och varm och bina troligen ynglar långt in i december. Blir vintern dessutom grön och ”våren” kommer i februari då har kvalstren ett kraftigt försprång. Nu har jag skaffat mig en bättre oxalsyrefördunstare än vad jag hade hösten 2013 och de samhällen där jag får stort nedfall nu kommer jag att behandla igen i december och kanske ytterligare en gång i februari/mars. Detta ska enligt vad mina läromästare säger inte påverka bina negativt. Oxalsyrelösning kan man ju bara använda vid ett tillfälle. Sedan får jag väl skära drönaryngel vid fler tillfällen. Kanske myrsyra efter en tidig skörd. Och göra massor med avläggare, om det nu finns bin till det.

 Till våren räknar jag med mycket stora förluster vilket inte är så kul att se fram emot.

Efter behandling med oxalsyreförångare blev nedfallet av varroakvalster stort i en del samhällen. Sådana här samhällen kräver fler behandlingar.
På vårmarknaden kunde jag sälja nysamlat pollen, nyslungad försommarhonung och flytande skogshonung från lind (fr 2013)
Hej!
Prova att göra en egen hemsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS